Fort och långsamt

Som vanligt går livet fort och långsamt. Vi bygger klart vanen och det är det mest påfrestande jag gjort. Projektet tar fram mina minst charmiga sidor och jag är bitvis en gråtmonster trots att jag lovade mig själv att inte gråta över projektet (det fungerade bara till en början, sedan öppnades en kran). Skriker och dömer och är oerhört svår att hantera. Ändå blir vi klara och bilen blir helt underbar, som en koja fast för vuxna, och vi älskar varandra trots allt lite mer än innan. Åker på jungfrutur till Hälsingland och sjunger högt till alla goa låtar och den sista timmen vi kör är det magisk dimma och nästan inte mörkt för det är mitt i sommaren och vi åker norrut, mot ljuset.

Och Felix och Jojo drar till Australien och vi andra är kvar hemma. Elvira tror att de flyttar till en annan planet och något snörps om runt hjärtat när hon säger så.

En tisdag gör jag ny deo och dricker alkoholfritt vin och känner mig lite full. Kanske mest trött. Längtar efter semester till orimlighetens gräns. Som vanligt när den närmar sig uteblir motivationen. Jag längtar efter annat. Och jag är trött hela tiden av ny allergimedicin (som verkligen gör susen mot allergin men jag känner mig ledsen över att vara allergisk mot naturen och tvingas proppa kroppen med kemikalier för att stå ut med den). När blir det ens fredag?

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*