Långbyxor, klimatångest och nattbad

Helt plötsligt är den eviga sommaren slut. Eller ja. Värmen hänger med ända in i september och vi fortsätter att bada och sitta på balkongen och jobba på birkenstockbrännan. Jag återvänder till jobbet. Tar på mig långbyxor för att jag får för mig att det förväntas. Cyklar i rusningstrafiken och påminns om hur mycket det utmanar tålamodet. Allt blir som vanligt men inte alls som förut och det är tryggt och skönt och jag kan andas ut igen. Minns känslan av att inte stå ut och är tacksam över att den är utbytt mot ett lugn.

Spenderar mina första två lediga onsdagar med maxade aktiviteter: båtutflykt med favoritkusiner och faster, partiledardebatt samt ett intressant och inspirerande seminarium om klimatet med fokus på Östersjön. Har klimatångest deluxe och försöker dämpa den med nyttiga åtgärder. Påbörjar en period av köpstopp, försöker äta mer veganskt och cyklar prick överallt. Men det gör jag ju alltid. Rensar dessutom ut garderob och saker och undrar varför jag har så mycket. Säljer några prylar på Tradera och är stolt över det.

Vi går på konserter och nakenbadar i Årstaviken lördagsnatten efter Popaganda. Flyter runt på rygg under en stjärnklar natthimmel, något som känns orimligt med tanke på att vi är mitt i en storstad. Smyglängtar till julen, gör hemmagjord supergod vegansk och sockerfri glass och målar egendrejad keramik. Plötsligt är det september och snart val och det gör mig skiträdd.

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*