200 mil

Vi har kört nästan 200 mil. Genom hela landet och över gränsen till Finland och ner på andra sidan. Det är den varmaste sommaren vi minns. Den är skrämmande varm faktiskt men vi blundar åt det nästan hela tiden eftersom vi får en ursäkt att bada jämnt och våra kroppar blir bruna och håret bleks. Livet har varit enkelt. Vi har haft vårt tält och våra sovsäckar och våra kameror och varandra. Och en icke fungerande kylväska så ibland har vi nog ätit mat man borde ifrågasatt lite bättre med tanke på att det är rötmånad.

Vi har gått på oräkneliga loppisar och mött personer som mullvadsgubben en bra bit utanför Kramfors som så gärna ville prata och tyckte att Sammy ”behövde kanske lite verktyg” och så undrade han om jag inte ”ville ha några nya krukor”. Nöjt nickande han efter han sa det, som om han kom på att en kvinna, hon kan ju också ha intressen. Hos mullvaden fyndade vi inget. Men det gjorde vi på diverse andra ställen. På loppisen i Södra Prästholm exempelvis, där man ignorerade eldningsförbudet och grillade så att hela trädgården luktade lik. Där hittade vi en fin lampa och en kruka och en fin gammal Nikon för en tjuga. Tyvärr verkade den inte fungera. I Jättendal köpte vi ett fantastiskt blombord och i Umeå gick vi inte på loppis alls. Där skejtade vi istället. Och gick på både Bildmuseet och Västerbottens museum (med den fantastiska Sune Jonsson-utställningen, samt en om Sveriges minoriteter – mycket bra!).

Till Uleåborg i Finland åkte vi trots att min pappa sa att det fanns minsann inget att hämta där. Men det gjorde det. En trevlig camping och en fantastisk strand med Venice Beach-vibe och Baywatch-torn. Där badade vi både på kvällen (när en tokig finne kom och snackade med oss om att jorden var platt och det var minsann bara så det var, allt annat var konspiration, och den var ju inte helt platt såklart för på sidorna fanns ju berg så man inte kan ramla av och så där) och på morgonen (när det kryllade av folk) innan vi åkte vidare. Fram till Palsankylä kom vi lite senare än vi tänkt än söndag, och sedan tog vi inte på oss skor på flera dagar. Bara badade och bastade och grillade och spelade spel och pratade (även om exempelvis jag inte förstod särskilt många ord när de som bara pratar finska pratade finska).

Tog båten hem efter två veckor. Råkade hamna på samma som Nicklas och Helena och barnen som var på kryssning. När Elvira fick veta att det var hennes faster och Sammy som de stod och vinkade åt från däck när vi rullade på bilen på båten hade hon utbrustit: ”Skojaru!?”. Hennes förtjusning över att vi var på samma båt blev pricken över i:et på resan. Sedan åt vi buffé och blev dödens mätta och garvade ihjäl oss (främst jag) när Sammy härmade Grodan Boll. Vaknade såklart fel tid pga förvirrande med tidzon men vad gjorde det när det medförde en extra timme på däck med fantastisk soluppgång över ytterskärgården?

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*