Torne älv

Älven var djup och kall. Jag gick i och vattnet nådde mig snabbt till midjan. Till nyckelbenen. Jag lät älven omsluta mig och en kort stund blev jag orolig att jag skulle få kramp. Träningsvärken från gårdagen gjorde att benen kändes ihåliga och trots de sex kilometer löpning jag precis avverkat kände jag mig knappt varm i musklerna. De var stela och ömma och det kalla vattnet fick dem att spännas ytterligare. 

Jag tog ett par simtag, dök ner under ytan och svepte fram i det tysta vattnet. Öppnade ögonen och såg hur älvvattnet färgade huden på mina armar och händer roströd. Undrade hur stark strömmen var. Om den skulle kunna ta mig. Senare fick jag reda på att en man försvunnit i samband med en fisketur under natten. Kanske, och mest troligen, hade han blivit ett med älven. Bortsvept och uppäten. Kanske flutit med i flera kilometer. Mannens båt hade man hittat och dragit upp på stranden under dagen men han var spårlöst försvunnen. 

Men jag visste ännu inget om den försvunne fiskaren. Pigg av det svalkande badet tog jag mig iland och torkade i solen en stund innan jag klädde på mig mina kläder och promenerade upp till huset. Vi stekte pannkakor till frukost och åt dem med glass och struntade i att ingen sund människa äter pannkakor med glass till frukost.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*