Yogamattan

Jag rullar ut yogamattan. Tänker att jag gör det jag orkar. Känner efter vad kroppen klarar av och tänjer inte på några gränser. Andas. Blir mjuk. Och efter bara ett par minuter känner jag en stark känsla av att jag klarar mig väldigt bra själv. Inte att jag nödvändigtvis vill vara själv. Men att jag är stark och bra och trygg i min egen varelse. Att jag har en stark och funktionell kropp. Att jag har en ren och lugn insida. Att jag är kapabel att skapa min egen ro och min egen lycka. Och att jag är rofylld och lycklig. Just nu.

Efter ett yogapass som trots allt tänjde på en del gränser (en kanske inte ska vara uppochner när förkylningen ändå äntligen är påväg bort) ligger jag i Savasana och känner hur blodet pulserar genom min kropp. Känner det tydligt, hur det kraftfullt pumpar genom de tunna, tunna kärlen. Känner det förse musklerna med syre, hjälper dem att återhämta sig. Jag andas in och ut och känner mig tacksam för att jag finns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*