det blir mörkt fast klockan inte ens är mycket

September håller på att ta slut och det har gått ett halvår sedan jag träffade honom första gången. Luften blir frisk och vi bakar äppelpaj och promenerar och det blir mörkt fast klockan inte ens är mycket. Jag framkallar film igen och scannar och blir lyrisk. Köper en ny polaroidkamera, packar en väska, drar på mig stödstrumpor och åker till södra Frankrike.










Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*