Det är något frigörande med springande barn. Känslan av att springa, utan vidare anledning. Varför gå när man kan springa? Att springa kommer ju onekligen göra en förflyttning mellan punkt A och B snabbare. Roligare också om man så vill.

Jag såg precis ett springande barn. Längs en tyst morgongata sprang pojken så att de blonda hårtestarna vajjade till höger och vänster. I famnen höll pojken en liter mjölk. Ett paket mellanmjölk med tydlig slutdestination; frukostbordet. Och pojken var tydligt nöjd med sitt bidragande till morgonens frukostritual. Åh.