Archive for september, 2011

Imorgon är det fredag och den här veckan går snabbare än vad jag trodde var möjligt. Har både blivit bjuden på middag och bjudit på middag och innan halva veckan gått hade jag redan hunnit dricka måndagsvin och tisdagsvin. Och så har jag tvättat och sprungit – måste köpa en reflexväst – och legat på spikmattan och städat kylskåpet. Och suttit på balkongen med en filt klockan 02.34 när jag inte kunde sova. Helt tyst var det förutom en ensam nattbuss mot Norsborg som flög förbi (och jag tänkte på Harry Potter). Och denna fina morgon kryllar det av söta killar och om några minuter är jag framme på jobbet. Imorgon var det fredag också ja. 

Det enda jag gör på måndagkvällar är att fota tunnelbanevagnar.

Varför gör sånthär mig så glad? Jävla ego.

Det är något frigörande med springande barn. Känslan av att springa, utan vidare anledning. Varför gå när man kan springa? Att springa kommer ju onekligen göra en förflyttning mellan punkt A och B snabbare. Roligare också om man så vill.

Jag såg precis ett springande barn. Längs en tyst morgongata sprang pojken så att de blonda hårtestarna vajjade till höger och vänster. I famnen höll pojken en liter mjölk. Ett paket mellanmjölk med tydlig slutdestination; frukostbordet. Och pojken var tydligt nöjd med sitt bidragande till morgonens frukostritual. Åh.

I ett träd ett stenkast från Aspuddens tunnelbanestation har någon hängt upp massa lappar. Tiotals små lappar med fina ord och budskap satt upphängda i trädets stam och hängande ner från lövverket. Jag passerade, stannade till, vände om, närmade mig, läste, blev lycklig. Läste ännu mer, fotade lite, läste, blev varm inuti. Gick med leende sista vägen hem.

Tack för en fin tanke, fina människor som gjort detta.

Denna lördag börjar bra. Med tidningsläs i sängen och god frulle till Ring så spelar vi. Och så har jag gått igenom en miljard kvitton och skrivit en budget och planerat och strukturerat upp mitt liv lite sådär viktigt, ni vet. Så nu har jag ordning i kaoset och nu ska jag ut och springa.

Yoghurt med frön, te, porscherat ägg, grapefrukt och fikon.

Saker färdas helt plötsligt snabbare än ljuset. 100 års vetenskap och Einsteins gamla goda relativitetsteori ifrågasätts. En fin start på dagen.

Här är man präktig och ska minsann åka hem och sova trots att man befinner sig ett par hundra meter från mamma och pappa. Och så är tåget försenat och det är flera hundra grader kallt. Fan ta präktigheten.

Men jag har haft en supermysig kväll. Spa (underbar ansiktsmassage och pedikyr) och trerätters borde vara obligatoriskt på fredagar. Och så lite rödvin på det. Allt alldeles lagom. Nu hem och sova. Perfekt start på helgen.

Jag tryckte på paus i huvudvärken för att kunna umgås med Tim och Izabelle i några timmar. Lagade tacos och snackade. Massa trevligt. Jag blev lite sugen på att resa. Men nu har de traskat ur ur mitt hem och jag har diskat och gjort fint och fått tillbaka huvudvärken och öppnat balkongdörren för att ge mina lungor lite frisk luft. Är relativt tyst ute faktiskt. Längtar nu efter att trycka på STOP på huvudvärken genom att krypa ner i sängen och sova några väl behövda timmar. Ska bara fylla lägenheten med lite mer av den svala, friska luften. Imorgon är det fredag och jag ska jobba och sedan ska jag på spa och trerätters med Gymmix. Oj så mys. Godnatt på det!

Huvudvärk (och uppenbarligen allvarliga problemet med innehållet i huvudet eftersom jag precis stavade huvudvärk med e) och sinnesförvirring gjorde det  svårt för mig att åka tunnelbana normalt idag. Glömde nästan var jag skulle på och av och gjorde den härliga nybörjartabben att resa mig från min plats lite för tidigt när jag skulle av så att jag, när tåget hastigt stannade till i Aspudden, ramlade på den stackars sate som satt närmast. Denna stackars sate var söt, hade mörka ögon och talade ett språk jag inte lyckades placera. Rätt i knät på honom föll jag men han fångade mig så käckt och jag sa både ”förlåt!” och ”I’m sorry” (han svarade glatt något oförståeligt) innan jag generat stapplade fram till dörrarna med allas brännande, fnissande (jag hade ju inte gjort mig illa, då får man fnissa) blickar på mig.

Lika förvirrad var jag när jag kom hem till min ytterdörr. Förstod inte att jag behövde låsa upp den med nyckel utan letade febrilt efter var jag skulle knappa in portkoden.

Herregud.

Har dumpat alla mina tillhörigheter i hallen och mig själv i soffan. Jag behöver en paus.