Archive for augusti, 2011

…än såhär kommer vi inte denna gång. Nu blir det lunch, möte och senare i eftermiddag börjar bilfärden söderut. Åh vad jag älskar Norrland.

Dagens möten avklarade. Checkat in på hotellet, gått ner till restaurangen och ätit fiskgryta med saffran. Nyduschad och uppkrupen i sängen med te iförd One piece. Nu väntar Halv åtta hos mig. Nöjd.

En underbar dag med kusin. Utanför lägenheten har vädret förändrats kanske hundra gånger. När vi tog vår morgonpromenad var det lite halvregnigt. Andra gånger har solen skinit (då har vi suttit på balkongen och pratat) och vissa gånger har det spöregnat. Några gånger har det bara varit blå himmel. Och en gång sken solen fast himlen var mörkgrå av regnmoln. Vi har ägnat dagen åt att prata,  och dricka te och kaffe. Bakat har vi också gjort. Negerbollar. Och så har vi sett Garden State. Och spelat spel. Men mest myst och pratat.

För en stund sedan begav sig min vän och kusin hemåt. Jag läste min bok en stund. Kände mig instängd och lite ledsen och gick ut och sprang. Ned vid vattnet och Vinterviken med fin musik. Och överallt fanns fina människor och det var skönt att springa snabbt och andas. Efter en dryg halvtimme sprang jag upp på en bro där man ser ner på Essingeleden. Jag kände att om jag fick se massa, massa bilar på en gång kanske jag skulle känna mig mindre pressad. Jag är ju ändå bara lilla jag mitt i allt. Jag och alla andra tusentals. Det spelar inte så stor roll allting. Bara jag mår bra.

Det kändes fint att se alla bilar. Så jag flätade in mina fingrar i de diamantformade hålen på metallstaketet och lutade pannan mot det. Staketet var svalt mot min varma hud och under mig forsade bilarna som en flod. Hundra- och tusentals människor passerade. Människors vars liv pågår precis som mitt. Och jag kände mig liten och betydelselös. Men lugn. Det spelar ingen roll. Jag mår ju bra.

Och så sprang jag hem.

Nu sitter jag och andas på balkongen. Dricker vatten och lyssnar på barnskrik och bilar som rullar förbi på asfalten. Lyssnar på människor som söndagspromenerar och konverserar om helgen och jobbveckan som väntar och om planerna man redan smider inför nästa helgs ledighet. Nu verkar vädret ha bestämt sig för att inte skifta så mycket mer idag. Himlen är mestadels blå och temperaturen är ljummen. Solen har precis försvunnit runt hörnet men det gör ingenting.

Vi hade en fin kväll. Drack Martini Bianco och lagade mat och sedan satt vi vid mitt köksbord i timmar. Drack El Coto och pratade. Om allt. Livet och döden och kärleken och rymden och tid och sånt. Vi skrattade ibland och ibland inte. Skrev ner några ord på ett papper. Svart bläck på vitt anteckningsblockspapper. Sånt papper med linjer – tunna, grå, horisontella hjälplinjer (om man skulle ha svårt att skriva rakt). Vi skrev var vi tror vi är om ett år. Om ett år när vi kanske sitter här, eller någon annanstans. Flera saker skrev vi, men rakt igenom handlade det om att vi tror vi är lyckliga och har lite mer perspektiv. Inte nödvändigtvis så mycket planer men i alla fall en fin känsla inuti. Och så har vi varandra.

När vinet tog slut kröp vi ner i soffan med varsinn kopp te. Det hann inte gå tjugo minuter på filmen innan Pernilla somnade. Jag borstade tänderna och städade och plockade och Pernilla låg som en liten köttbulle i soffan och sov. Det gjorde ingenting.

I lägenheten ovanför spelades hög musik och det tog lång tid innan jag somnade. Någon verkade ha en tendens att ständigt byta låt och ibland, när en låt var bra, låg jag och önskade att de inte hade bytt. I otakt med musiken hördes ett ständigt bankande och jag låg länge och försökte lista ut vad det var. Det hade varit basen om den hade varit i takt med musiken men min teori är rätt och slätt att det var någon som satt och bankade på något, en soffkant eller ett matbord, i tron om vad som var musikens takt. Eller så kanske det var någon som hade sex. Helt frustrerande var ljudet i alla fall men när det avtog, en liten stund innan den höga musiken gjorde det, kunde jag somna.

Nu har jag vaknat och sitter invirad i en filt i köket. Det regnar som fan och hans moster och Pernilla sover som ett litet barn och jag undrar om jag också borde sovit längre. Kanske. Men jag vill inte.

Morgonsol på balkongen, check.
Blå himmel, check.
Kaffe och bra bok, check.

Några saker har hänt

- Jag har flyttat
- Jag har packat upp
- Jag har ätit frukost i mitt nya hem två gånger
- Jag har löst sudoku
- Jag har legat på min spikmatta
- Jag har börjat läsa Naiv. Super. (igen)
- Jag har sett en kvinna cykla och frenetiskt plinga på sin cykelklocka
- Jag har lapat sol, ätit chokladmoussetårta och sjungit jamåhaleva (jag tog ton) i solen
- Jag har ätit fisksoppa med saffran
- Jag har druckit Riojavin

Det där var lite som hänt de senaste dagarna (men de senaste punkterna idag). Ikväll är det fredag och varmt så balkongdörren står öppen och utifrån hörs just nu faktiskt -ingenting. Stojet och fixet och ljuden har liksom upphört. Fredagsstimmet övergick till ”efter-elva-är-allt-tyst”. Bara någon enstaka bil ibland, några avlägsna röster men det är allt. Det är en ljummen sensommarkväll och från lägenheten ovanför hördes för en stund sedan musik. Även den har upphört och den oskrivna ”efter-elva-är-allt-tyst”-regeln verkar hålla i sig. Jag ska öppna balkongen lite till, krypa upp lite längre i soffan och dra till mig någon av alla (hihi) filtar och läsa lite. Imorgon är det ju lördag och jag får träffa Pernilla. Fint. Livet alltså. En liten karl på det här och livet hade varit 110%. Mycket vill ha mer. Äsch, jag ska inte vara girig, jag mår ju bra nu. Karlarna får vänta.

Imorse när jag klev av tvärbanan i Årstaberg och begav mig mot pendeln kom en kvinna på cykel emot mig. I en väldig fart kom hon. Inte så farligt nära någon men väldigt fort och uppenbarligen ville hon inte bromsa (förståeligt) så hon började plinga. Som en galning plingade hon på sin cykelklocka. Det var så fint. Hon bara plingade och plingade, som ett barn som precis fått en ny cykelklocka. Helt frenetiskt. Och hon var så nöjd. Jag blev lycklig för jag tänkte att det är kanske inte bara barn som vinglar fram med nya cykelklockor som kan blir så glada över det plingande de åstadkommer. Den här kvinnan var minst lika nöjd som vilken sex-åring som helst. 

Viktiga saker som hänt idag;

- Jag klarade level 70 på Bubble Shoot (efter ca två veckor utan att klara leveln).
- Jag har dansat (och svettats).
- Jag har kastat ut två sånadär megastora spindlar ur mitt rum och mitt badrum (uppe i sex stycken i storleken: ”OJ HELVETE AARRHHHHH HJÄLP, VA, FINNS DET SÅ STORA SPINDLAR I SVERGE, ÄR DEN VERKLIGEN RIKTIG, AAHHH DEN RÖR SIG JAG TROR DET!!!”).
- Jag har hämnat nyckeln till lägenheten (imorgon flyttar jag).