Archive for juni, 2011

Avnjuter morgonkaffe och tänker att denhär midsommaraftonen kanske inte blir så dålig trots allt. För jag känner mig bättre och mina planer för dagen är alldeles precis lagom. God mat och vin med några vänner, inget överdrivet. Orkar inte med galna midsommarfreaks. Jag vill ju helst vara på landet eller i skärgården liksom.

För övrigt så känns det som en fin dag. Idag visade vågen minus 7 kilo men det var innan jag åt frulle, haha. Och jag har sovit så mycket de senaste dagarna att jag för första gången på länge faktiskt känner att jag har lite energi i kroppen. Så här ska det, innan jag åker, städas, planeras och packas mat. Men först: njuta klart av mitt kaffe. Mm.

Jag har läst BAMSE. Och nu kurrar magen.

Så jag blev visst sjuk ändå.

Mina senaste tre dagar har i princip inneburit att jag jobbat och sovit. Ätit såklart. Och läst lite. Och idag är jag hemma. Försöker sova mer, men just nu är det uppehåll. Så jag ligger och lyssnar på mitt eget snorande och regnet. I regnet är det inget uppehåll alls. Det bara öser. Gud är väl ledsen och gråter. Men jag är inte ledsen. Bara sjuk.

Läste i en gammal dagbok igår. Då hade jag varit sjuk och mamma köpte halstabletter och en bamsetidning. Jag vet ju att det är den bästa medicinen och igår köpte pappa halstabletter till mig. Och en Hälgetidning. Otacksam kände jag mig när besvikelsen kom fram. Inte Bamse?! Det fanns tydligen inte. Så jag läste Hälge och fick mina fördomar bekräftade, tråkig tidning. Så idag ligger jag och önskar att någon snällis kommer och knackar på med en bamsetidning och en kram och säger: ”Hej Annicka, nu kan du bli frisk.”

Vad är nu detta? Tänkte min kropp strejka och bli sjuk? Lagom till midsommar?

Sjukt onödigt kroppen.

Åkte till jobbet imorse och tänkte att jag skulle ta med mig grejer hem och jobba men blev såklart kvar typ hela dagen. Men nu har jag i alla fall landat i sängen hemma med jobbdatorn i knät. Blir lite fix ikväll så att jag kan sova ut imorgon. Jag behöver sömn. Och en tur till apoteket. Punkt.

Jag tänkte inte gå till jobbet idag. Varför? För att jag vaknat inatt på grund av massiva mängder snor. Eftersom jag är en riktig sovartjej som sover nätterna igenom gör dessa undantagsfall mig svag. Naturligtvis tror jag att uppvaknanden på natten gör mig sjuk och svag och okapabel att jobba.

Men så är det kanske inte. Visst är det jobbigt att vara förkyld men jobba kan man väl. Så jag var på jobbet 7.50. Men det ska jag tala om, att förutom en trevlig affärslunch, har jag varit fruktansvärt oproduktiv. Min hjärna har inte varit helt hundra.

Så när jag stängde ihop mitt pick och pack hoppades jag på en bättre morgondag.

Tog mig en promenad till Myrorna. Nu ska jag köpa något rött tänkte jag. För det hade jag ju stilla planerat i mitt huvud. Jag hittade många röda saker. Och jag hittade några fina saker. Men inte en enda sak jag hittade var både röd och fin. Och jag ville ju inte köpa något fult rött bara för att. Så jag köpte fem kaffekoppar (med fat) i grått glas. Jag längtar redan efter att dricka kaffe i dem.

Under min promenad till centralen såg jag många röda saker. Röda bilar, röda bussar, en riktigt röd och fin Kronan-cykel, massor av röda byxor på folk, röda skor, en röd flagga, skyltar med röda inslag och på en fönstebänk på ett café låg röda sittkuddar.

Nu sitter jag på tåget. Det är alldeles sent men det gör mig inget. Men andra människor är upprörda. Jag förstår hur de känner för jag har varit upprörd i mitt liv. Men. Men när man själv är lugn och likgiltig är det svårt att förstå sig på de som är arga och upprörda.

Speciellt en kvinna i grön kappa och röd (!) handväska är upprörd. Hon försöker finna andra argisar runt omkring sig för att få lite medhåll men varken jag eller de två kvinnor, med näsorna i varsinn pocketbok, som sitter i hennes närhet visar något intresse av att bli upprörda.

NU skulle detta tåg kommit till Rönninge och vi kom precis till södra station. Oj så det kan bli. Skönt att grönkappan klev av. Hejdå.

LCHF tre veckor. Minus fem kilo. Hej och hå, ett par veckor till och sen får det vara nog. Jag längtar efter apelsinjuice och mjölk i teet.

Fick en väldigt stark känsla idag när jag av någon anledning flängde runt i vardagsrummet. Jag skulle vilja köpa något rött. Kanske en tröja. Eller en tavla. Eller en väska. Strumpor? Jag vet inte vad. Ska ge mig ut på jakt. Jag vill ha något rött med lite historia i. Kanske slinker jag in på någon second hand-affär efter jobbet imorgon.

Nu ska jag läsa ”Tänk som en turk” och sova. Imorgon går tåget 07.00. Godnatt.

I köket hemma på kusinkalaset igår var det så fint ljus. Matos och fint ljus brukar kombineras bra. Som här.

”Jag köpte en stor och fet gurka.”

Good thing mom.

En kvinna satt mitt emot mig på pendeltåget idag. Hon var tjock. Satt och höll på med sin Ipad. Och jag höll på med min telefon. La inte så mycket märke till henne. Men när hon skulle stiga av såg jag tydligt att hon betraktade mina händer och jag trodde hon tjuvläste min pågående chattkonversation på telefonen. Istället tar hon på min hand, säger ”du har så vackra händer, och så förstör du dem!” och  pekar på det trasiga nagelbandet på min tumme. Sedan reser hon sig och försvinner, som en fegis. Vad trodde hon, att jag skulle känna mig glad? Så förödmjukad. Som att jag valt att det lilla nagelbandet skulle gå sönder? Och att hon tar på mig dessutom? Vem gav henne den rättigheten? Jag skulle vilja säga sagt till henne att hon förstörde sin kropp genom att äta fel och inte röra på sig. Tjocka dumma kärring. Som bara försvann som en fegis. Fyfan.

Igår fyllde Jesper, min kusin, 19. Idag firade vi med mys, mat och tårta (fast jag åt ju ingen…). Och jag blev allmänt sugen på att lära mig spela piano. Inte visste jag att min kära kusin var en sån hejare. Oj oj. Duktig. Och inspirerande.