Ge mig
Jag vill ha vår.

För ett år sedan, eller kanske två, såg våren ut såhär hemma hos mig. När jag får syn på videung i år kommer jag dansa omkring av lycka.
Jag vill ha vår.

För ett år sedan, eller kanske två, såg våren ut såhär hemma hos mig. När jag får syn på videung i år kommer jag dansa omkring av lycka.
Bestämde mig precis för att ta bilen till jobbet. Och oj vad mycket dötid jag fick. Skulle kunna ägna den åt att göra nytta men det tänker jag inte. Går istället runt och gråmar mig om vilken jacka jag ska ha. Världens största i-landsproblem ligger just nu och tynger mina axlar. Alltså. Även om det kommer bli ett par plusgrader framåt dagen och att jag kommer sitta i bil/gå från bil/vara inomhus hela dagen så känns det FEL att ta på sig skinnjacka när det är fyra minusgrader. Men jag orkar inte gå runt och vara ful i vinterjacka längre. Det är fan nog med fulandet tycker jag. Så, ful eller kall? (Borde säga sig självt men tyvärr).
Tar en liten tepaus.

Jag vet att här ser ut som ett litet helvete.
När jag slutat jobba idag ska jag lösa det. Typ.
Ibland måste man få konsumera. Köpa en parfym för sjuhundra spänn och ett par cykelbyxor fast det inte är säsong bara för att man velat ha det så länge (oj vad jag letade när vi var i Arizona i somras). Ibland måste man köpa en transparent blus fast man redan har en bara för att det är så fint. Idag var en sån liten dag där ”ibland” spelade in rätt bra. Men i alla fall en av sakerna jag köpte är tillverkad i organic cotton. Då känns det lite bättre.

Det här läste jag i Metro igår. Ett reportage om det isolerade Buthan. Jag blir så glad av buddhister.

I loved Michaels apartment in downtown Brussels. The windows were as tall as the ceiling, and when it was night outside the city lights created this gorgeous lighting and made the apartment look even more beautiful. Here are some blurry pictures I took friday night when we came home. I was still drunk so I blame blur on that.







Först dyker söta tysken upp på tunnelbanan och han är så in i helvete söt som han alltid är.
Sedan spelar dragspelsmannen vid tunnelbaneuppgången Tekniska högskolan Cielito Lindo på sitt dragspel.
Och så skiner solen också.
Det blir en bra dag.
© Annicka Linnea. All rights reserved. Annicka Lundin - 2011