Jag har haft världens mysigaste morgon. Gick upp halv sju eller så, trots att det är lördag och jag har min enda sovmorgon någonsin typ, och tog på mig snabba skor. Gick ut och sprang med Joshua Radin i mp3′n. Fin musik till en annars så tyst morgon. Solen, som reste sig långsamt över bergen, värmde mitt morgontrötta ansikte, väckte det till liv.
Efter en dryg halvtimme fånger en handskriven skylt mitt intresse. ”Garage Sale –>”. Åh. Låter mina fötter föra mig i pilens riktning. Passerar ännu en skylt och följer riktningen den leder mig. Hamnar i ett garage hos en trevlig kvinna. En handfull människor är redan där. Jag kommer in, svettig i shorts och sportbehå, och tittar nyfiket omkring på alla saker. Hjälper en dam att bära in en stor kruka i hennes baklucka. Pratar med kvinnan som har garage-sale-en. Jag frågar om garage-sale-s är populärt in USA. Hon frågar var jag kommer ifrån. Vi pratar lite om Up With People och om min fascination över faktumet garage sale. Jag vill väldigt gärna köpa en fin bricka med gröna löv på. Den kostar 50 cent. Jag har inga pengar och ingen plats i resväskan så jag tackar för mig, lämnar garaget, låter Joshua Radin få vara sountrack till min sista springfärd hemåt. Ny energi.
Kommer hem, tar e dusch och sitter nu vid köksbordet med en kopp te. Klockan är lite efter åtta och livet är fint. För det är fint nu. Jag blir påmind hela tiden. Inte minst igår. Vi hade i uppgift att förbereda ett två minuter långt tal om en passion vi har. Jag pratade om fotografi och konsten att kunna fånga ett tillfälle, spara ett minne. När jag sedan lyssnade på de andra insåg jag vad min egentliga passion är. Andra pratade om människor, om dans, hopp och om religion. Jag tänkte. Liv. Livet är min passion. Jag älskar livet och de små detaljerna som gör livet vackert, meningsfullt. Som en kopp te en tidig morgon i ett tyst hus. Som nya lakan i sängen. Som morgonljus som letar sig in mellan persiennerna i sovrummet och skapar vertikala ljusgula streck på väggen som vetter mot fönstret. Persiennskuggor, de finaste skuggorna av alla skuggor. Små eldar vid sjöar i skogen, där det är lätt att andas och luften är stilla. Där tystnaden är det enda som hörs och man blundar och önskar att tiden stannade, och det är precis det den gör. Som kyssar i duggregn under oktobernätter. Såna kyssar som gör att man glömmer regnet.
”I want to appreciate every smile i see, every laugh I hear, every smell I smell”. Line, Denmark
Som ett glas kallt vatten efter en dag i solen. Som känslan när man drar handen genom blåbärsris och ljudet det framkallar. Rasslande. Som att bli kramad bakifrån eller pussad i pannan. Som knögliga kullerstenar och tända ljus. Som tillfredsställelsen när man rensar ogräs och drar upp en hel rot, och det framkallar ett litet klickande ljud. Som vintermornar med sjutton minusgrader och glittrande snökristaller. Som vackra solnedgångar där himlen är orange, rosa och lila på samma gång. Som doften av tjära, duggregn, nybakta kanelbullar och majbrasa. Som att stå på scenen och sjunga ur hjärtat. Att påverka människor och inspirera.
Min passion är livet och de små sakerna. Att uppskatta de små sakerna som gör livet fint. Idag ska bli en fin dag. Jag ska uppskatta varje andetag, varje leende och varje skratt jag hör. Jag tänkte citera Line, från Danmark, som så fint igår (under sitt tal) pratade om att leva i nuet. ”I want to appreciate every smile i see, every laugh I hear, every smell I smell”. Det ska jag göra idag.
A part of the village in which we were staying.
